Socialt då?

Fortsätter min lilla botanisering och försök med att förklara och förstå hur en ung människa med Asperger och ADHD funkar.

I förra inlägget surrade jag lite om hur jag TROR att Zack funkar rent tankemässigt, i detta tänkte jag ta lite om den sociala biten, som är extremt svår, det är här man får ta allt man lärt sig om kommunikation och kasta ut det genom fönstret, för det funkar inte.

Tar bara lite fragment då det är en så stor sak att gå genom så det hade tagit veckor att skriva ner.

Satt för ett par dagar sedan på jobbet på ett APT och lärde oss om feedback och kommunikation, hur man tar, hur man ger och hur man kommunicerar rent kroppsligt, utan att säga ett ord, då säger vår instruktör att, om någon svarar att de mår bra men ser jätte ledsna ut så mår den personen ju inte bra… eller?!?! nä svarar alla och jag tänker.. “JO”…

För frågar man Zack hur han mår så kan du få ett Jakande svar medans han ser ut som han sålt smöret och tappat pengarna, men han mår bra, det har varit kul i skolan, han har klarat att simma på rygg och simma 250 meter bröstsim, åkt kana samt hoppat från kanten ner och varit under vatten, men det får man inte reda på, ett annat barn hade kanske stoltserat runt och tjoat och tjimmat att -“JAG E BÄST FÖR JAG HAR GJORT DETTA OCH DETTA OCH DETTA”… vilket är helt underbart och rätt, men inte för Zack, man får inte bara fråga, hur mår du? utan, har det varit bra i skolan? har ni hittat på nått speciellt? (att lägga till speciellt är viktigt annars får man till svar, njae…), med att ställa frågor får man svar, vill du ha svar, får man fråga, så är det, sen får man väldigt mycket annan information mellan raderna, men det lär man sig sortera ut.

Har jobbat mycket med Zack för att få honom att fundera på vad som varit bra och dåligt under dagen, numera ringer det då och då och han berättar stolt när det hänt nått skoj, bra eller trist och det är jäkligt skönt, det är viktigt med kommunikationen med våra barn, än viktigare om de inte vet hur man har en kommunikation.

Skämt?
jo det går att skämta om man e övertydlig, för Zack är det helt och hållet logiskt tänkande, du kan inte säga, att:

-“hen är inte den skarpaste kniven i lådan”

för då tänker Zack att vad skulle hen göra i en knivlåda?!?!

-“hen har inte alla indianer i båten”

Då får man till svar att indianer inte har båt, de har kanot (och ja, han har ju faktisk rätt).

Sen kan han skämta om allt mellan himmel och jord själv, logiska skämt, som kanske vi vuxna fattar, men tyvärr inte hans jämnåriga kompisar, och där blir det ofta svårt, han säger att hans kompisar tycker han är tråkig, inte kan skämta, och det tar hårt, det betyder så mycket, man han kan skämta, bara på ett lite vuxnare sätt.

Ironi är också väldig invecklat för en logiskt tänkande, men kan också leda till väldigt kul förväxlingar =).

Kompisar?
Japp, han har sina kompisar och det tackar jag Söndrums-skolans fantastiska personal samt Åsa för. Söndrums-skolan för deras satsning på dessa elever som har “speciella” behov, Zack går lite då och då i en sammverkans-klass, framförallt när han känner att det blir stökigt i klassen, då klarar han inte av att koncentrera sig, blir arg, irriterad, då kan han gå till sin plats i samverkan där det är tyst och lugnt, han sätter på sig sina lurar och lyssnar till nån film på YouTube och räknar matte. De har haft nån som följt med honom till matsalen för att äta, han har tyckt att det har varit något av det värsta han kan göra, att sitta i matsalen och äta, mycket folk, liv och stim, men nu går han dit och äter och det funkar, DET är/var hans speciella behov, och där har han träffat kompisar som funkar som honom, tänker som honom och de trivs mycket bra ihop, tror inte att en sån insats från skolans sida är av nån miljardsatsning men betyder så oändligt mycket för dessa barnen och ändå så vill man ta bort det, så än en gång, tack Söndrumsskolan för att ni jobbar som ni gör och kämpar för att ta han om “våra stökiga ungar”.

Åsa tackar jag för att hon luskade ut hur Zack funkar när det gäller att fråga kompisar om de kan “hänga” lite (det heter hänga, inte leka, inte vara, utan hänga lite.). Han frågar en kompis, -ska vi hänga nån dag? å kompisen svarar -kan vi väl… sen är det bra liksom, nu mera har Åsa lärt honom att ställa följdfrågan -på onsdag kanske… så då har det helt plötsligt blivit mer av den varan =).

Det är tufft för våra unga med nån form av “socialt handikapp”, i den värld av sociala medier med mera som vi lever i, men de lär sig, det tar tid men de lär sig, bara hoppas att de kan anpassa sig, förstå vad som är skit på nätet och vad som är bra.

Han är den bästa lilla knasboll som finns och han är min.