Försök förstå…

 

Fick en text av Andreas, som är fantastiskt bra skriven, många frågar hur det är att ha barn med Aspergers och adhd, hur det yttrar sig, många ser bara ett argt barn som slåss och skriker, ja, för vissa är det så, för andra mer inåtvänt, svårt att förklara när man lever mitt i det, det är ju vår vardag.

Texten beskriver tankar och hur mycket som surrar hos en sådan personlighet.

Jag försökte rita ner hur jag tror att det ser ut för Zack, när han kommer hem från skolan, nu mera är det rätt strukturerat då vi jobbat hårt med scheman och rutiner, men inte så långt så att han havererar totalt om det inte skulle bli exakt så som det var tänkt utan att han kan acceptera vissa förändringar, dock inte alla, långt ifrån, det gäller att hitta en balans.

Kortfattat så fungerar Zack som så att han har inget filter på sånt som är oviktigt, alla intryck och tankar är lika viktiga, inga går att radera, man kan bara lägga till, har han lärt sig en sak så är det så, vare sig det är rätt eller felaktigt och det tar lång tid och mycket förklarande och ibland bråkande för att vända den kunskapen / intrycket. Det är som att alla nya saker har en plats med superlim i hjärnan och där fastnar det, och det sitter stenhårt, man får jobba länge med att rätta till det om det blivit fel.

Många timmars diskuterande har det varit vid matbordet om olika saker, från att hundar inte kan köra bil (ofta är det nått på tv som drar igång de mest galna diskussioner) till att invandrare inte alls kommer hit och vill jobba som taxichaufförer (nån taxi-chaffis som uttryckt sig klantigt) utan att de flesta invandrare egentligen inte vill vara här, utan hemma, i sitt land, i sitt hus, med sin familj, men omständigheterna inte tillåter att det är så.

Nån sa att man borde skriva ner allt som diskuteras och vad för kul saker han säger, jo men, då hade man inte haft nått annat att göra om dagarna, och som sagt, det är vår vardag, vi märker inte det när det ligger på en normal nivå, bara när det spårar ur och ibland så kan ungarna ryka ihop (som alla ungar) och då får man analysera vad som hänt, prata om det, för det mesta nu så har Smilla lärt sig hur Zack funkar och kan ta honom på rätt sätt fast hon bara är 11 år, fantastiskt och de löser sina tvister själva.

Jag tackar gudarna att jag har en sådan fantastisk sambo som kan ta honom på rätt sätt och ta bataljerna utan att totalt brytas ner till en grå spillra av hans totala ignorans och växlande av ämnen mitt i heta diskussioner.

Zack är multitasking hela tiden, konstant, han går ofta efter nått av djuren hemma med sin iPad och hörlurar och lyssnar på nån youtubefilm, titta har han inte tid med, för han spela samtidigt pokémon på sitt 3Ds och borstar tänderna och sjunger eller nynnar på en truddilutt av sommarvisa eller nån julsång, man kan bli galen på mindre, men det är sån han är, det kan ta 20 minuter att borsta tänderna 15 av dem sitter han o har fastnat i nån film eller bara tittar på katten som ligger på rygg och myser på badrumsmattan tills man ropar på honom och lyckas väcka honom.

Han ställer frågor som man inte riktigt är beredd att svara på, eller kan svara på, man får väldigt mycket, för oss, “oviktig” information som att, nu går katten ut i köket, nu ligger Bita på hallmattan, titta, min pokemon utvecklas till en Breadcrumboritz, osv osv, tro mig, man blir duktig på att lyssna efter vad som faktiskt är viktigt.

Men, han är också tillgiven, älskvärd, snäll, fantastiskt rolig, fast det är det bara vuxna som tycker säger han, och han är min, vår lilla kille som håller på att bli stor, 14 år nu, tror han kommer lyckas bra, bara samhället slutar att se dem som sjuka, jobbiga och faktiskt tar tillvara på vad de är, en annan typ av personlighet, som tänker utanför boxen, hela tiden, och vågar tro på dem och deras tokiga idéer, hur kan man komma framåt om man inte får prova och göra tokiga saker som blir fel, nån gång blir det ju rätt, kanske rent ut av bättre.

Och ja, jag “drogar” mitt barn som många säger, dra åt helvete ni som verkligen, på fullt allvar, tror, att vi skulle vilja “droga” våra barn bara för att få det lugnare hemma, ni är idioter. Medicinen är för deras skull, barnet, för att få ner hjärnaktiviteten till 100% istället för 200%, så de kan sortera ut oviktiga tankar, t.ex sånt skitsnack.

 Läs den fantastiska texten här.