Klockan är 04:45, sitter i en taxi, det är förbannat tidigt, regn, chauffören vinglar som en rattfull o knäcker nervöst med fingrarna som om han var på väg till en uppgörelse, han verkar trött, han har jobbat hela natten med att göra ingenting, inte många som åker taxi en söndagsnatt, han säger att han bara vill hem och sova och nu är vi påväg till Ängelholm.

Strax efter 5, lätt regn, +4 och 100 på motorvägen, varför? kanske bäst och inte veta, vad vet jag.

Checkar in i Ängelholm, hon bakom disken till sin kompis i disken bredvid när jag går iväg:
-“Hoppas nu det bagaget kommer vidare mot Arvidsjaur”…. :-/.

Möter Allan vid säkerhetskontrollen, de kan inte läsa av digitala boarding-kort så han blir hänvisad till tanten som hoppas att mina väskor skall komma fram… Det hoppas jag med.

På väg igen, norrut, till lugnet, till frihet, till harmoni, fast jag har 4 dagars tokjobb framför så infinner ändå sig ett lugn när jag åker upp, möter upp Honken på Arlanda för vidare färd mot norr.

Mellanlandar i Lycksele, 4 går av och 10 går på, tänker att det är fler som vill där ifrån än dit…

Framme i Arvidsjaur, när jag kliver ur planet så fylls lungorna av norrlandsluft, kroppen börjar sin rening, varenda por i kroppen vaknar, lätt snöfall, omgivningens ljud ligger som i bomull och stör inte det minsta, en meter snö runt om en, knallar in i ankomsthallen för att plocka upp vårt bagage, läser på skylten -“Vapen hämtas ut i säkerhetskontrollen”, sådana skyltar finns inte i Stockholm. Hoppar in i hyrbilen och styr in mot Arvidsjaur.

Snackar med Tony på väg in mot byn, bestämmer att vi skall börja jobba efter middagen så vi hinner till hotellet och checka in och byta om till varmare kläder, lite besviken på att det bara är några få minus, men skall man jobba ute 12 timmar om dagen så kan det vara riktigt skönt och slippa -25.

Tänker inte berätta nått om vad vi gör här uppe, mer än att vi filmar och fotograferar och lär oss hantera Kalla miljöer.

Väl uppe vid Björn-idet känner man att äntligen är man här igen, frisk, kall, torr luft, inget sabla regnande och blåsande som det är 80% av vintern, sommaren, ja hela året känns det som där hemma, det är lättare att hålla sig varm här, hemma är allt blött hela tiden, sockar, skor, tröjor, ungar, katter, hundar, insidan av bilen.

Tony, som är en glad skåning som flyttade upp till Norrland för 20 år sedan nått leder oss rakt ut i skogen, att få gå här i ur-gran skogen är ett privilegium, grenarna är så tunga av snö att de ibland går av, här ställer man sig inte under en gran om man behöver gå på toa, lossnar snön kan du bryta nacken, bara en sån sak gör att jag älskar landskapet, det skiter i om du är stadsmänniska, det är inte anpassat efter oss, vi får anpassa oss efter det och det är så det borde vara överallt.

På kvällen står vi i skenet av eldar och äter Suovas o potatismos, Suovas-köttets kompis står bredvid och blänger på mig, jag tänker -“glo inte på mig, hen var ju uppfödd till det, blir både armband, knivar och fina tofflor av den, å go mat”.

Vyerna från Vittjåkk, från ättestupan, över Bergträsket är enastående, här skulle jag vilja ha en stuga som bara familjen vet om, att åka hit och bara få vara och andas, äta snö, vandra, fiska, skida, vet inte om ungarna klarat det, men jag tror det, här finns ju fortfarande mobil täckning så de kan kolla YouTube klipp och spela spel, så länge batterierna räcker.

Träffar en dam som gör klassiska tenn/skinn-armband, måste köpa 4 st, hon är kul, pratar först engelska med en tills hon upptäcker att man pratar svenska, blir förvånad, vid denna årstiden är det mest tyskar här uppe, ungefär som i Sydsverige på somrarna. Är inte riktigt 100 på storlekarna men på norrländskt vis är det inga problem, jag får en lapp med adressen så är det bara o skicka tillbaka det och skriva om de ska vara större eller mindre, enkelt och snabbt, varför krångla till det.

Vi jobbar på bra, får många av de bilder jag vill ha, det är svårt att styra det hela när det är skarp övning men det mesta sitter på korten och vi är nöjda, blir allt som allt 37 timmars jobb utomhus på 3 dagar, det känns i kroppen, men härligt på sitt vis, man kryper ner och somnar ovaggad på kvällarna.

Dagar går fort när man jobbar mycket så det är med en smula vemod man lämnar av bilen och lommar in på flygplatsen för att återvända till vardagen hemma, som jag älskar mer än något annat, familj och flock, min slätt, min oas i allt kaos.

 

 

 

 

#

2014/02/28