Sitter på tåget norrut, det låter inget, det susar lite, Ätran swichar förbi fönstret, men man ser ut iallafall, fick 1:a klass på tåget, vet inte riktigt vad som skiljer klasserna på dessa “snabba” tåg, trångt, kallt i kupén, sitter med jacka på och försöker med stela fingrar skriva ett meddelande hem om att tåget kommit och gått i tid iallafall, tar sin lilla tid att träffa rätt bokstäver, inget kaffe har jag fått.

Ska möta en jobbarkompis, Allan, i Göteborg där vi ska byta tåg mot Hallsberg, fortfarande jävligt kallt, en tant med en katt i bur zippar på en latte från pressbyrån, funderar om man kan erbjuda henne pengar för den, latten alltså, inte katten, det har vi 2 redan och de är inte kompisar.

Plingar i telefon att vi ska träffas på perrong 7, vet inte ens vilken perrong vi kommer in på, än mindre vart jag skall om jag ska till perrong 7, flyger man har man det enklare, man blir mer eller mindre skoffad runt i fållorna, här är det mer, sök och du skall finna… plingar i telefonen igen, “du kommer in på 11”.

Tänker att sablar vad sakta tåget går för att vara ett snabbt tåg… -“DEN LÅGA HASTIGHETEN BEROR NU PÅ ATT VI HAMNAT BAKOM ETT TRASIGT TÅG SÅ VI BLIR 20 MINUTER SENA TILL GÖTEBORG, TÅG MOT HALLSBERG,ÖREBRO VÄNTAR PÅ ER SOM SKALL VIDARE”… jaha, där rök möjligheten till kaffe i Göteborg.

Sitter på tåget mot Hallsberg, blå tåget, riktigt härligt, det vita landskapet skumpar förbi utanför medans jag zippar på en kopp varmt nybryggt kaffe i ett rullande 50-tals café, konduktören scannar min mobil för biljett, bjuder på en kola, känner mig som en 10-åring som åker tåg själv. 1:a klass, breda, mjuka stolar med lutande ryggstöd, känns som när man fick sitta i farsans tv-fåtölj med tillhörande fotpall på 80-talet, det var inte ofta, den var helig, men ibland så.

I Hallsberg byter vi tåg igen, 2 av de mindre lyckligt lottade herrarna i Hallsberg har letat sig in på station för lite värme och skäller på dem som går ut genom skjutdörrarna, -“ÖHHH STÄNG DÖRREN FÖR FAEN..” sluddras det mellan zipparna på ölen, de skäller på 3 killar med stor packning, den ena med en blå väska med de olympiska ringarna i guld på, tänker “jaha, de får åka tåg de med..”, en tupperware liknande tub med plaststolar rullar in, 20 min i den till Örebro.

Hittar tillslut hotellet i Örebro, ännu ett hotellrum, så litet att första tanken som slog mig när jag steg in var “va e toaletten?!?”… hittade den, fanns dusch med. En lastbilschaffis lyckas dundra in i viadukten utanför, hela släpet är skevt, tänker att “hoppas han slipper betala det själv, det är nog dyrt”.

Fryser som fan när vi skall ner till restaurang La Pampa och äta, går lite vilse, riktigt god mat, snackar lite om vad dagen gett, resultatet är gott nog, kanske mer än vi hoppats på, sådana dagar är sällsynta. Går tillbaka till hotellet, kryper frusen ner i sängen, hade den varit bred nog hade det varit vänster sida, det är min sida, jag saknar min kärlek.

Påväg hem igen, denna gång bara byte i Göteborg, sitter på nått dubbeldäckat tåg, första klass, övervåning, ingen el att ladda telefon, Allan är butter, han vill lyssna på sin ljudbok men batteriet är snart slut, jag läser en bok, bakom stängda dörrar, fruktansvärd, man blir bitter, tänker att jävla 1:a klass, ingen el, inget kaffe, ingen restaurang, trångt som fasen, trampar Allan på fötterna några gånger, även killen som sitter bredvid Allan får ett par stämplingar, ursäktar mig, tänker på hur det ser ut i de andra klasserna, de måste stapla folket på varandra där, tänker på boken jag läser och att det kunde varit värre.

Byter i Göteborg, hinner med en burgare på Burger king och en cigg på perrongen innan man lasts in i nästa vagn, kallt som fasen igen, sitter med jacka på, men här finns det iallafall el. En medelålders herre lyckas träffa alla inklusive mig med sin väska när han skyndar genom vagnen, tänker att han borde skaffa mindre väska eller gå på rätt vagn direkt, blir lite arg, kanske rent av purken, återgår till min bok.

Hemma i Halmstad igen, tåget bromsar hoppande in vid perrongen, tänker att det ser rätt kul ut där alla står o gungar fram o tillbaka som sjögräs i en liten storm… folk har brått av tåget, som om de skulle missa och få åka vidare till Laholm eller vart det nu tar vägen, väntar till sist innan jag och en tant, med en katt i en bur kliver av, funderar på om det är samma tant som innan, går efter på perrongen och tittar på katten som skumpar runt i buren, tittar på min bok i handen och tänker “det kunde varit värre… kunde ju varit en katt i en bur”.

 

 

 

# #

2014/01/25