Glömde ju berätta att Kajsa var så snäll att hon köpte en souvenir till Zack, ett multi tool med Zack ingraverat, detta innebar ju vissa diskussioner när vi skulle på båten igen, turister, amerikaner och knivar är en dålig kombo.

Kralendijk

Från Willemstad tog vi oss sedan till Bonaire och staden Kralendjik, något som slog mig var att rutten måste vara lagd efter hur turkost vattnet är, för varje stopp blev det bara mer och mer turkost.

Att gå upp på morgonen, sätta sig med en kopp kaffe och bara blicka ut över den nya plats man kommit till, känna värmen och veta att idag kommer jag få se nått nytt, har ingen aning om vad, men nått spännande kommer det bli.

Vi hoppade in i en taxi som körde oss till Orange beach där vi hittade en taxi som tog oss ut till Klein Bonaire, en lite ö där det inte fanns något på, mer än sand, gröna växter, sköldpaddor och ett gäng turister, Kajsa hittade en Leguan (mina ödle-kunskaper är något begränsade) när hon skulle göra det guiden sa till oss på båten att göra, -“there are no toilett so if you have to do number one, go in the bushes or in to the water, if you have to do number two,  go out further and just let it go!

Det var fantastiskt att flyta runt i vattnet, kristall-klart och mycket fisk. Första gången jag simmade ut över revkanten fick jag svindel och helt plötsligt kunde jag inte simma längre, hjärnan fattade liksom, skit coolt.

Efter ett tag brakade h-vetet löst, en familj Amerikaner dundrade iland, 5-6 vuxna och 8-10 ungar, alla i cyklop och flytväst, och inte vilket cyklop som hels ute sådana där snorklen är fast monterad på, så ut som ett gäng Marulkar som flutit upp på stranden, å vilket liv, mormor o morfar amerikan var uppassade som det var deras sista dagar i livet, titta här, titta där titta vad john gör, nä john, du får inte gå ut i vattnet, jonathan, du får inte rulla i sanden, sandra slutar kasta sand o ta på dig skorna, glöm inte flytvästen….. alltså det var som alla djuren på cirkus Maximus hade flytt ur sina burar, som tur var va de bara i land en timma, sen blev det lugnt igen.

Men ska man ändå ha en favorit så är det denna charmiga lilla ö, en fantastisk upplevelse.

På kvällen blev det Las Vegas show, vin och häng i baren.

 

Orjanstad

Dagen började som vanligt, med kaffe och cigg på däck 11, alltså, det saknar man ju sjukt mycket. När vi kom ner till hytten igen så gick vi ut på balkongen och fick se ett fantastiskt skådespel, pelikaner som fiskade, de ser ju sjukt roliga ut, som om de kraschade varje gång de dök efter fisk.

Efter frukost gick vi ner för att ta en taxi,  fick vänta 30 min vid båten, det var 3 båtar som dundrade in samtidigt, och med tanke på att varje båt tar ca 3000 pers så blev det ju lite tjockt, men efter ett tag så kom det en 2 bilar, $15 för vart du än skulle, så vi styrde kosan mot Eagle beach, världens 3:e bästa strand, japp det märktes om man skulle ha solstol, $20 per stol, vi är 4 pers i vår familj, så det blev den allmänna delen av stranden liggandes på handduk, men så jäkla gott det var i havet, stora vågor riktigt varmt, sanden var så finkornig att den fanns fasen överallt där man minst anade. Trotts regnskurar och lite mulet så blev det 3 timmar strand.

Aruba, skatteparadis och kreditkortens fasa. Jisses vilket jippo, bara märkesaffärer så långt ögat når, och fast det är skatteparadis, bråkdelar av kostnaden mot i Sverige så har min plånbok inte en chans, en billig Patek för halva priset, 250000, en snygg Breitling för 40 papp, en bikini för 12 000… jag köpte ett inhemskt tillverkat armband för 12 kr.

Detta var sista strandhugget på denna kryssningen, nästa dag tillbringades på havet.

Med tanke på smittorisken och att vi var rätt många på båten så tvättades händerna konstant i sprit, detta blev allmänt kallat Washi washi efter den underbara glada snubben som varje dag stod vid entrén till buffé restaurangen utklädd till olika figurer varje dag, allt från Ariel till Kleopatra. Man måste beundra sådana människor.

Washi Washi

Sista dagen

Kom in i hamn vid middagstid och planen var att Jag, Åsa och Zack skulle åka ut till Everglades på alligator safari, är man i Miami så måste man se alligatorer. De andra skulle på hop on hop off shopping i Miami, så vi delade på oss där och skulle mötas upp på Miami airport.

Hoppade på bussen och gav oss iväg, det var kallt, 12 grader, så min karibien utstyrsel gjorde inte mycket nytta och det visade sig vara 5 grader kallare i Evereglades, på detta skulle vi ut i 200 km/h på en träskbåt som lät mer än en dragster, men hysteriskt kul och engagerad guide hade vi och vi fick se några vilda alligatorer, efter lite shopping och alligator show som vi kunde varit utan så bussades vi tillbaka till flygplatsen där vi hoppade av, bussen skulle sedan vidare till Fort Lauderdale, så vinkade adjö till guide, buss chaufför och min telefon (det visste jag inte då)…

Den isande känslan när man inser att man har tappat telefonen på en buss och den är på väg till Fort Lauderdale, den vill man inte uppleva igen, men det var bara att acceptera nederlaget, det var nog siste gången jag såg min iPhoneX, 3 månader gammal. Sat**s H**vet*S JÄ**A SKT*!!!

Boarding kort, bilder, filmer… allt borta för att man är ett klant arsle. Försökte komma på vad bussbolaget hette, försökte ringa från Åsas telefon, samtidigt som resten av gänget hade missat tillbaka bussen från stan till flygplatsen, där allt bagage låg, men de hittade en taxi och sedan fick sitt bagage levererat till flygplatsen, så nått positivt iallafall.

Hemresan rullade på bra och vi firade nyår i luften, någonstans över atlanten, jag sov som en stock, Åsa drack champagne, men vi hade haft en fantastisk semester.

Detta kommer vi nog göra om igen, fast utan att bli av med 2 telefoner, då får man ju liksom mer bilder med sig hem…

Så denna trip får faktiskt * * * * * av mig, det bästa är att det är ett nytt äventyr varje dag, man bor på all inclusive men har en utflykt varje dag.

2018/03/27