Nja, det är väl inte min grej tänkte jag, kajka runt på havet som en gammal pensionär? Men ok, om vi nu får möjligheten att göra det så varför inte?

Royal Caribbean blev det, 11 dagars kryssning i Karibien över jul och nyår, hela familjen + svärmödrar och systrar, söner och döttrar.

Idag för 82 dagar sedan samlade vi på Olahus, det var dax att ge oss iväg, efter minutiöst bokande och fixande med Esta, biljetter, seapass så var allt klappat och klart, resväskorna packade, handbagage fixat så allt inför långflygningen till Miami skulle bli så behaglig som möjligt knödde vi in oss i taxin, 8 pers.

ETT

Halvvägs ner till tåget som skulle ta oss till Köpenhamn, där vi skulle övernatta, kom jag på att jag glömt mitt handbagage hemma men tänkte först att det bara var kamera och en bok, så det var ju lugnt, men sen sköljde en varm våg genom mig… Zacks medicin ligger ju i väskan, vi har 20 min tills tåget går, finns inte en chans att sticka 2 veckor utan hans medicin, så det var bara att gå ur taxin och in i en annan för att vända hem igen mot Olahus, 15 min tills tåget går, döm om min förvåning, aldrig har det varit så många gröna lampor på trafikljusen, som om nån banade väg för oss och med tre minuter till godo så var jag på stationen igen, taxichauffören fick en hundring extra för sin insatts.

TVÅ

Tågresan ner till Köpenhamn gick fint och vi hittade en taxi som kunde trycka in oss alla och köra oss till hotellet där vi skulle övernatta. Vid incheckningen skulle jag böja mig ner och ta upp bokningen ur väskan, “klonk!” sa det i stengolvet, min telefon, sprucken skärm, fast liksom inte glaset utan plattan under glaset, så inget funkade på telefonen… FAN!!!
Som tur var har jag två telefoner, så jag bara flyttade sim-kortet till den andra telefonen, för det numret var det som alla vakter hade, husvakt, hundvakt, kattvakt, hästvakt…

Efter ett par timmars sömn var det dax att kliva upp, väcka ungarna, inte så svårt, vi var ju på äventyr. Kajsa fixade taxi så vi kunde masa oss iväg till Kastrup, hoppade in i fel taxi, den skulle inte till Kastrup, så vi fick vänta på en ny. Väl på Kastrup så rullade allt på, Smilla fastnade så klart i säkerhetskontrollen, men vi fick med henne, Jag och Åsa sökte med ljus och lyckta efter ett rökområde, det var inte helt enkelt, men tillslut hittade vi en liten kur längst ut i ingenstans där det var  längre kö än om det var rea på bolaget, sen var det ganska lugnt mellan Köpenhamn och Frankfurt, 2,5 timmar på Frankfurt flygplats, ungarna rätt rastlösa.

Väl på planet till Miami så kände man lugnet sänka sig, nu hade vi iallafall 10 timmar som det inte kunde hända så mycket på, skönt att kunna luta sig tillbaka, eller nja, luta sig lite tillbaka för vi satt på en rad med en vägg bakom, så det gick liksom inte att luta stolen helt bakåt, men bättre en en gammal trästol iallafall, kollade genom 3-4 filmer, kommer inte ihåg vilka, men tror det var Borg, Huntsmen och Spindelmannen, fick min första gin&tonic, kl var då 10 (hade redan tappat tiduppfattningen)… vaknade av ett duns och vi hade landat i Miami, fick inte riktigt ihop tiden, men visste att en cigg hade varit sjukt trevligt.

TRE

Inträdet i USA var spännande, snurrande scanners, coola snubbar i glasögon o handskar, men på det hela gick det rätt ok, fram till ESTA automaterna, Kajsa var den enda som hade varit i USA innan, så hon gled ju genom som den jävla prinsessa hon är (obs ironi)… vi andra fick bara röda kryss på vår lilla papperslapp. Tanjas mamma fick bara ut en halv papperslapp, sen tog pappret slut i maskinen, vilket gjorde att hon och Tanja också gled genom tullen snabbt och smidigt, kvar stod familjen Gudmundsson/Mårtensson/Nylander… å väntade…å väntade i kanske 30 min tills det var vårt tur, så precis när vi skulle fram och visa våra fina papperslappar så såg vi bara en stor svart hand… vi skulle stå stilla där vi stod, inte röra oss ur fläcken, och titta på det som nu skedde… vaktbyte i bregottfabriken… person 1 som suttit där, började stänga ner dator, logga ur, packa ihop sina glasögon, svarta handskar för att sedan informera person 2 som skulle ta över som hur datorn fungerade och hjälpte vederbörande att logga in på datorn, det tog en evighet, men sen lös skärmen upp (den speglades i de mörka solglasögonen), och person 2 verkade nöjd… Nu var det äntligen vår tur tänkte jag… men nja, då skulle ju så klart person 2 dricka lite kaffe, prata med kompisen i andra båset, göra klart för alla att nu var det minsann hans tidplan, hans kaffestund och den fick man inte rubba… så efter ytterligare 30 min så stod vi äntligen framme vid luckan, klämde på nån maskin och sen var det hej o välkommen till “the great land of what ever”… då hade Kajsa, Tanja och Mona väntat i 40 minuter… Lena smög genom strax efter oss.

Innan vi letade oss ner till taxi så smög jag och Åsa ut som två svultna lejon på jakt efter en designated area for smokers och stillade oss, nere vid taxi fick vi mycket bra hjälp, en dam som stod i ett bås frågade om vi ville ha en gemensam taxi, och det ville vi, så det skulle bli $15 + $4 i tax och $3 om man ville göra chauffören glad, varför inte bara säga att taxin kostar $19 och sen släng till chaffisen några dollar så blir han glad… jag hade inte en dollarsedel, men Kajsa är ju rutinerad så det löste hon.

15 minuters färd till Hotellet, Miami Beach Resort and spa på Collins Avenue, ett coolt hotell på Miami beach. var så sjukt trötta så man nästa däckade direkt, sov några timmar för att sedan mötas upp för lite mat. Jag och Åsa kör någon form av diet, typ LCHF fast på vårt eget sätt, som funkar för oss, riktigt jäkla bra måste jag säga, men dock med den baksidan att om vi nu käkar nått kolhydratigt så kan det resulterar i galet magknip, Åsa kan ligga men inte gå när detta händer, jag kan inte ligga, inte stå, inte sitta, jag kan fan inget när detta händer, vilket är ett bra sätt att fortsätta på inslagen bana, men detta hände nu Åsa då klanen bestämt sig för att yra runt Miami beach i jakt på mat, hittade dock inget, så vi vände tillbaka till hotellet, där fanns i ju restaurang, Åsa var dock så dålig att hon gick o la sig. Zack åt den bästa hamburgaren han någonsin ätit, så det kan dom, jänkarna, laga hamburgare.

FYRA

Vaknade på morgonen, varmt och ljumt ute, masade oss ner till frukosten och beställde en “european breakfast”, $6/pers, med detta fick man nog allt som fanns att tillgå, dock avstod både jag och Åsa juicen, tror det var den som orsakade sockerchocken i Åsas system. Efter detta gick vi ner till stranden, hade inte packat upp några badkläder, då vi inte skulle vara där så länge, men nere på stranden så stod det klart, ungarna ville verkligen bada, så det ilade upp på hotell-rummet för att hämta badkläder, på vägen ner stannar hissen på en våning och Zack trodde inte sina ögon, in i hissen kliver Anders, gitarristen i bandet jag spelar i. Världen är bra liten, de skulle med på samma kryssning som vi, detta kan också visa på hur ofta vi repar..

Ungarna dundrade ner i vattnet, Mona som inte ens hade badkläder med sig, för hon hade ju inte badat på 15 år, varför skulle hon göra detta nu? klev ner i vattnet med de kläder hon hade på sig… -“det är ju så varmt, detta kan man inte missa”… sen badade nog hon och Zack mest på resten av hela denna resan…

Kl 12 gav vi oss iväg till Terminalen, med taxi så klart, nu kom det som vi bävat för mest under hela resan, hade vi checkat in rätt med online incheckning, sea pass osv? Tusentals människor, inte bara en båt, utan 4-5 st låg där som alla skulle ha ombord rätt människor på rätt båtar, vi skulle på “Navigator of the seas”. Men detta gick förvånansvärt smidigt och vi kunde glida ombord runt 13 tiden, väskorna lämnades för att sedan levereras till hytten, som vi fick tillgång till vid 14 tiden… detta passade bra för att utforska båten, hitta rök områden, poolen m.m, man fattar inte hur stora dessa skepp är, man går och går och går o åker hiss… vår hytt låg på våning 9, rum 932 tror jag det var. Kl 17 gled vi ut från hamn och ut på det vida öppna havet.

Kvällen första kvällen gick till att gå på Is-show, käka och utforska båten, vi var rejält trötta så det blev en tidig kväll, men att sitta på balkongen, se ut över havet och solnedgången med min älskling och ett glas rött, då är livet jäkligt rättvist.

Vaknade tidigt, Åsa vaknar alltid tidigt, man nu vaknade jag med tidigt, gick och hämtade en kopp kaffe och sedan upp på däck 11 för att ta ett bloss och känna på vädret. Det var så sjukt skön värme, där, strax utanför cuba, solen på väg upp och vi har en hel dag på havet, att bara läsa, bada och sola.

Morgon utanför Cuba

Det finns alltså, minigolf, löparbana, ishall, casino, fler restauranger än man kan besöka, spa, cigarr-rum, spelhallar, konsthallar, shopping gata, bubbelpooler, basket plan, promenad däck, LasVegas show m.m… å Pina Colada..

LABADEE (Haiti)

Första strandhugget var Labadee (Haiti), Royal Caribbeans egen lilla strand, där inget finns innan båten kommer dit, båten har med sig typ Vatten, mat, folk och el… man kopplar helt enkelt in ön i båten. Finns världens längsta zipline över vatten, kosta bara 1500:-/åk så det blev inget med det, Kajsa mådde sådär efter en helkväll i casinot, men på det hela, var det turkost vatten, varmt och sjöborrar, zack trivdes som fisken i vattnet och samlade på sig snäckor, vilket skulle visa sig vara ett problem när vi skulle på båten igen… visste väl inte vi! vi är ju turister… =D.

Dag på havet

Då händer det inte så mycket, det är mat, sola, bada, spana efter delfiner, dricka gott, läsa mycket och bara vara. Kvällen bjöd på en fantastisk himmel samt en snygg fjärrkontrolls-hållare på rummet.

WILLEMSTAD (Curaçao)

Vilken härlig liten ö, som en liten bakelse med sina härliga färger och fantastiska vatten samt den motordrivna bron som svänger runt när det är båtar på väg in eller ut, och då får man stå o vänta mitt på bron tills de är klara… hur svårt kan det vara liksom. Hittade även wi-fi på torget till ungarnas glädje, ja alla andras med, men mest ungarna, Tanja hittade en katt som behövde vatten, jag hittade en öl som behövde en husse.

 

Fortsättning följer i morgon…

2018/03/25