Är i Stockholm på jobb, sitter i många möten, långa möten, dagen är intressant, mycket som händer, man jobbar med folk som har koll, det är skönt, att få bolla ideer utan att folk tittar på en som om man levde i en drömvärld, de har samma funderingar, hur man löser saker, hur man får nätbaserade utbildningar att bli lite mer än just nätbaserade utbildningar, det kan låta trist för de flest men det är jäkligt intressant, hur kan vi hjälpa människor att lära sig genom att tillfredställa olika inlärningssätt? Hur gör vi det intressant, nytt, i den värld vi lever i, eller kanske inte vi, utan de unga som ska lära sig, som har ett tempo 100 ggr högre än vårt, som lär sig 24 timmar om dagen via sina mobila enheter, filmer, spel, just där, just då, när de behöver det. Nåja, vi är nått på spåren, det blir några spännande månader nu, jäkligt kul att jobba med bra människor.

Går och äter på sjätte tunnan i gamla stan, riktigt spännande mat, medeltids mat, passar mig perfekt, kött och kött med rött vin... LCHF när det är som bäst, Micke vill att vi ska gå till Aifur och dricka gästöl, känner mig lite tveksam men tänker att ok, det verkar intressant. Knallar in på Aifur och får ett kärl mjöd i näven istället, går sedan och sätter mig vid ett bord, där sitter en kille i vikingatröja, tänker att "jaha, en som går all in", frågar om det är ledigt och han svara -"yes, of course, sit down my friend"... okaj...spännande tänker jag... börjar prata med honom, frågar om han e på semester?

No, i live here...

ok, intresserad av vikingar? (pekar på hans tröja där det står Viking tour 793-1066)

-Yeah, i love the vikings.

Frågar var han kommer ifrån.

-I´m from Libya!

-  ?!?!? ok!

Frågar hur i himmelens namn han kommit in på vikingar?

- Jag har läst, jag läser allt om vikingar, jag har rest i deras spår, jag har varit i Polen, England, Island och nu i Sverige, flyttade hit med min flickvän som är svensk-Kanadensare..

Han berättar om hur han rest, jobbat för att ta sig fram i vikingarnas spår, han är påläst, kan datum, namn på vikingakungar, slag, båtar, Allan som är med mig och som skriver mycket om vikingar är lika förvånad som jag, Testar killen lite med datum, han kan allt, ett lexicon, Micke är glad och jagar efter vev-Göran, en spelman på Aifur. Khaled fortsätter att berätta om vikingar, sjukt kul att höra hans berättelser, hur han drömt om att ta sig till Sverige men fastnat i England några år för att jobba ihop pengar för att kunna ta sig till Sverige, och där träffat sin flickvän.

Jag tänkte, så jävla härligt, vilket underbart land vi lever i... att sitta och prata med en främmande man från Libyen om vikingar och dricka Mjöd, helt magiskt.

Vev-Görna slår sig ner vid vårt bord och börjar spela en låt på svensk säckpipa, en låt som tillägnas det finaste på matbordet, en stek, det är vackert, lågmält, det är nästan magiskt, det blir tyst på Aifur, alla lyssnar och bara är.

Vi pratar en stund med Vev-Göran om instrumentet, svensk säckpipa, själva flöjtdelen är ett arv från norra Afrika, Tunisien, Egypten men framförallt Libyen, Khaled känner igen tongångar, kompositioner, delar av låten från sitt hemland, det får mig att tänka att så jävla nära vi alla är, allt är en del av samma, alla är lika, på något sätt.

Ja, ni kan ju fundera en stund på den, Vikingar, en Libyer, 2 skåningar och en Halmstad-bo, så lika men ändå olika, det är fantastiskt.

Vev-Göran

2017/01/25