Denna sommaren har hittills varit fantastisk, 30 grader och sol, bara nån enstaka regnskur och åska som friskat upp vardagarna, har mest legat i solstolen hemma vid poolen och lyssnat på sommarpratarna, några dagar på stranden har det ju blivit med.

Värmen har tagit på barnen, de har ibland fått krypa in och sätta sig o spela då det varit svalare inomhus, kanske till deras glädje och slippa vårt tjat om att vara ute och ta tillvara på sommaren när den väl är här.

Ungarna lever i en digital värld, det är spel på Nintendo DS, det är bloggande till höger och vänster, Smilla är mästare på sitt videobloggande om allt och Zack har precis fått lära sig hur man kan göra spelvideo så nu är det full rulle med detta också, telefonen finns alltid nära till hands, jag har den oftast inom räckhåll, Åsa med, Smillas hittar man lite här och där och Zack går med sin platta som om den vore en del av honom.

Kommer ihåg mig själv, när vi fick vårt TV-spel hem, ett Philips G-7000, 1978! sjukt kul o spela PacMan (MunchMan hette det på G-7000), sen blev det Alien Invaders och Drakar och Demoner, Jumping Acrobats, spelen kostade mellan 400-600 kr och konsolen skulle jag tro låg på en 3000 kronor, våra föräldrar slet hårt för att ge mig och bror ett sånt i julklapp, men det var ju så coolt och nyhetens behag höll säkert i ett år, så den sommaren, så fort sommarlovsmorgon var slut så kopplades spelet in och vi drömde oss bort i de digitala äventyrens värld… fast det bara var 8 en-centimeters klossar sammansatta till nått som liknade en figur, men i vår värld var det drakar, riddare och monster. Våra föräldrar tjatade på oss att vi skulle gå ut i sommarvärmen, tillslut så ställde farsan ner det i gillestugen i källaren där det var svalt, så fick vi gå dit ner och sätta oss, det var alltid ett rejs att komma dit först, jag och mina “kompisar”, eller bror och hans kompisar, för vi kunde ju inte samsas när vi hade polare hemma, det gick absolut inte.

Brors intresse svalnade snabbare än mitt, han var ju dock 5 år äldre så jag var 9 och levede i min fantasi, han var 14 och fick annat på hjärnan, tjejer, moped och sånt trams, men inte jag, jag älskade “mitt” G-7000.

När spelet hade gjort sitt och inte var så utmanande längre, MunchMan banorna hade varvats, vet att vi åt i skift jag och bror för att pausa gick inte, man fick spela tills man dog helt enkelt, 99 nivåer var målet, och det gick snabbare för varje nivå, fram till nivå 40, sen var det samma hastighet resten av nivåerna =D,  när den 99:e banan var klar så började det om, guuuud vilket antiklimax det var, trodde ju man skulle få nått fantastiskt om man varvade spelet, men inte då… det började om…

Idag hände nått fantastiskt, ligger i solstolen och lyssnar på Oskar Kihlborg sommarprat, när jag hör Smilla fråga Zack om de ska spela något ute, reagerar först inte, inte Åsa heller, sen kommer de ut, breder ut sina handdukar på gräset framför oss och sätter sig ner och plockar upp ett brädspel, våra fantastiska djur, jag blev så glad av deras initiativ att jag stum satt och tittade på dem där de svarade på frågor om djur eller genom charader vara ett djur som gör något, de var kreativa, Åsa var lika förvånad, hon trodde de skulle komma ut med varsin Nintendo och sätta sig o spela.

Tänkte för mig själv att så var det med mig med, jag orkade inte sitta och spela längre, jag var tvungen att gå ut och vara kreativ, man var liksom mätt på den digitala världen, idag är det inte lika lätt att strunta i tekniken, den är en så stor del av oss, men att våra barn nån gång, en underbar sommardag, 2014, på eget initiativ väljer bort tekniken och är kreativa istället ser jag som ett gott tecken, när det händer nästa gång vet jag inte, men det kommer hända igen… =)

Smillas Youtube

Zacks Youtube

2014/07/30