Hon hade rätt

ZackFarmorsv

Hon var allt för vår familj, alla litade vi på henne, hon redde ut saker, hon tog tag i det som var obekvämt, hon gav oss kärlek, även när vi slogs, jag o min bror, hon gav oss tyst kärlek, vi yttrade inte våra kärleksförklaringar i mellan oss, men jag visste att hon älskade mig, fast jag var stökig, bråkig, knasig, gjorde saker jag inte borde göra, hon varnade mig, hon visste att jag skulle prova och hon tröstade mig när jag “provat”mig halvt fördärvad.

Hon arbetade först med barnen i kvarteret, tog hand om dessa, hon tog hand om oss när vi kom från skolan, hon tog hand om far när han kom sliten från jobbet, hon blev kvarterets extra morsa för ungarna, vi blev tvingade till storebröder, jag och min bror, men jag gillade de små snorungarna, när det lät mig vara själv på mitt rum.

Hon var mina kompisars extra morsa, hon de kunde prata med allt som inte gick att prata om hemma, hon tog hand om oss när vi finniga tonåringar kom hem och mådde kanske inte bäst, hon lät mina överförfriskade vänner få en sovplats för att bespara dem ett tjafs hemma med sina föräldrar, lät dem sova av sig så de nyktra sedan kunde stå någorlunda rakt och förklara sig för sina föräldrar, en chans liksom.

Hon peppade mig genom tuff skolgång, lät mig börja spela musik, trodde på mig, löste mig ur ekonomiska kriser, betalade min första bil som jag krockade och jag hamnade på sjukhuset, hon höll min hand där, när läkarna skar mig i sidan för att kunna tömma mina lungor på blod, hon tvättade min blodiga hand när jag skurit av mig fingrarna, jag låg i hennes knä när vi åkte ner i taxi till handkirurgen i Malmö, hon svarade lugnt att det löser sig när jag låg på sjukhus i Frankrike efter en skidolycka, hon tröstade mig den dagen då jag opererade min handled och jag var övertygad om att jag aldrig skulle kunna spela mer, hon peppade mig till att träna mer.

Jag såg på henne att när jag kom hem till dem med Zack första gången, gav honom till henne så tyckte hon att resan och allt hade varit värt det, han var hennes allt och lite till, hon var hans allt och lite till, hon var lycklig. Såg hur hon älskade honom, som hon älskade mig, tyst kärlek, den som fick mig att känna mig så trygg gjorde nu Zack trygg.

Jag såg hur du förändrades, hur du kämpade med att hålla allt från oss, inte vara oss till besvär, inte vara i vägen, du ville inte att vi skulle veta, men vi visste, du var sjuk, sjukare än vad du ville att vi skulle tro, men sjukdomen gick inte att dölja, du försvann inför mina ögon, håret föll, du kämpade, varje gång vi var o hälsade på så var du uppe och satt med Zack, du hade ont, du mådde illa, men visade inte det minsta för oss.

Den dagen jag var hos dig, såg hur dålig du verkligen var, du orkade inte mer sa du, jag sa att du inte behöver det heller, jag sa det vi aldrig sagt till varandra, att jag älskade dig, ville inte gå men var tvungen att hämta Zack, han skulle ju flytta hem till mig, bo hos mig nu, det var vårt sista samtal, det var tryggt, du såg ändå lycklig ut, nöjd, att ha familjen samlad igen.

Du hade rätt, -“det kommer alltid något gott av något ont, jag fick Zack..” =)
(tolka det som du vill sa hon)