Framtiden är vår…

skolan-9991

Barnen slutar skolan, står och ser hur de som slutar nian tar mot rosor av 6:orna, en lyckospark mot framtiden, både en spännande och skrämmande framtid, många har drömmar och mål, många av dem kommer säkert att lyckas, många kommer inte att göra det, några kommer att lösa sin framtid, några kommer troligen inte att lyckas alls, 10 000 om året faller utanför, de har inte rätt förutsättningar för att lyckas i vårt samhälle, att passa in i vår sociala standard, de är våra “bokstavs – och problembarn”, några kommer att hitta sin plats i tysthet, några kommer troligen att kosta samhället massor av pengar då de lätt hamnar i “dåligt” sällskap, deras rastlöshet gör att de gör saker, deras hem skjuter ifrån sig dem, är de inte hemma så är de inte jobbiga, då är det lugnt och trötta ensamstående föräldrar slipper konflikthantering och bråk, det är lugnt., jag kan förstå att det är tröttande, känner det själv då och då, men det räcker att titta på honom och tänka att det är bara jag som kan ge honom rätt förutsättningar för att lyckas i framtiden, genom att stötta, prata och förklara, skolan han går på är fantastisk, den har hjälpt honom på ett beundransvärt sätt, men det är långt ifrån alla skolar som kan, vill eller ens orkar ta hand som dessa barn.

Samhället har ett ansvar tycker jag, de är inte handikappade, de är inte dumma, de är inte otrevliga, de är annorlunda och rastlösa som inte passa vårt tillrättalagda samhälle, hade vi lyckats fånga upp dessa 10 000 kanske de hade fått en chans att slippa bli mobbade, slippa må dåligt i stora grupper där de känner sig otrygga, kunnat få dem att nå sin fulla potential, men vuxenvärlden sviker dessa barn, 12,4 procent av våra barn lämnar skolan utan att nå de mål de måste för att få ett betyg, vi vuxna släpper dessa barn, sparkar ut dem från skolan när de gjort så gott de kan, utan betyg, utan framtid, utan trygghet, utan nått som ger dem en strimma hopp om att få göra det de kan, för ingen har intresserat sig för att ta reda på vad de kan, istället så bråkas det om nått jävla konstverk på nån skola som nån knappt ser vad det är om man inte har sexuellt snedvriden fantasi, skolan har långt större problem än den skiten…

Kevin har diagnosen Aspergers syndrom och klarar inte av stora klasser. I skolan blev han yr och kunde inte koncentrera sig, istället rymde han därifrån eller stannade hemma. Efter många års strid skapade skolan en mindre grupp för elever med diagnoser. Här kunde Kevin fungera. Han lärde sig, gjorde bra ifrån sig. Men så en dag, utan förvarning, lade skolan ner den lilla gruppen – och Kevin gick ut nian utan att nå målen, utan fullständiga betyg.

(Från URs satsning Sverige sviker)

Dessa barnen glöms bort, Sverige sviker dem, vuxenvärlden sviker dem.

Zack går nu ut 7:an, börjar 8:an, första året han fått ett fullständigt betyg och godkänd i alla ämnen, så med stöd från den fantastiska Söndrumsskolan och specialpedagogerna där lyckas han, med stöd från oss här hemma som jobbar, pushar, hejar och ger honom självförtroende och säger att det är ok att tro på sig själv, utan detta hade han varit en blyg, orolig själ som inte känt trygghet någonstans.

Det är val, skolan måste få mer resurser att ta han om de 12,4%, om vi inte gör det kommer vi vare sig vi vill eller inte, att få betala långt mycket mer när de som hamnar i utanförskap och ställer till det för samhället, jag menar inte att alla dessa kommer göra det, men några, det finns aldrig pengar att hjälpa när det behövs, men det finns alltid pengar att reparera skadan som kunde förhindrats många år tidigare till ett bra mycket lägre pris.

Sommarlovet börjar nu.